Fick höra att min mosters ena katt kommit hem med bruten svans häromdagen. Otroligt tråkigt för kissemissen, och tänkte inte mer på det. Det kan ju faktiskt hända olyckor för utekatter (även innekatter, såklart, men utekatter lever ju lite mer farligt).
Men så berättade mom att svansen gått av precis där den börjar, och veterinären hade sagt att detta inte hänt av en “olycka”, utan det är troligtvis en hjärtlös förbannad jävla sate till människa som tagit tag i svansen på stackaren och sedan snurrat runt honom i luften.
HUR JÄVLA DUM I HUVUDET FÅR MAN VARA?!?!?! HUR I HELVETE KAN MAN VARA NORMALFUNTAD OM MAN KAN GÖRA EN SÅN HÄR GREJ?!?! Jag hade, utan att tveka, gått fram och sparkat sönder knäskålarna på denna person om jag var i närheten (i alla fall försökt med hela mitt liv, tills någon eventuellt försökt stoppa mig). Jag har aldrig i hela mitt liv slagit en annan människa, men gör man såhär mot djur, då förtjänar man fan i helvete samma jävla skit tillbaka!!!!
Jag blir så arg och ledsen! Så jävla förbannad! Jag bara kokar inombords och vill gråta och skrika rakt ut! Ett djur! Ett hjälplöst jävla djur!! Med känslor, med små ömtåliga kroppar, med minne, fulla av kärlek.. Hur fan kan man behandla ett djur såhär? Vart fan finns spärrarna? Det är just det, DET FINNS INGA SPÄRRAR OCH SÅDANA HÄR MÄNNISKOR SKA FANIMEJ SITTA BAKOM LÅS OCH BOM!!
Det är sånt här som gör att jag, tyvärr, är emot att ha utekatt i bostadsområden.
Alla faror.
Bilar. Farliga vägar. Fällor. Men framförallt; andra människor som ser katter som skadedjur. Mom trodde att det var ett tånorsgäng som “haft tråkigt” eller bara försöker visa sig balla. Men jag tror att det är en sur gammal gubbe som antagligen hatar katter som pesten. Som stört sig på att katten gått över hans välansade gräsmatta eller något. Helt seriöst. Han har stört sig på att bara se katten, och så har han på något sätt fått tag på kattstackaren och tagit ut sitt hat på honom.
Folk tycker det är självklart att katten ska få gå ut, om man äger en, för att “det är naturligt och självklart för katter att få vara ute”. Visst är det så, men varför då skaffa katt i ett bostadsområde om man resonerar såhär?
Man kan skaffa en stor kattgård, eller välja att ha en innekatt. Har katten varit innekatt sedan födseln så vet h*n inte annat. Går det inte bra i alla fall så kan man väl hitta ett kärleksfullt hem åt kissen på landet, med flera km till närmaste granne?
För varför ser man aldrig en Birma eller en Bengal på gatorna?
För att folk vet att andra kan sno dem för att de är “dyrare” katter. För att man är mer rädd om dem. Därför många uppfödare just har kattgårdar, och jag tycker att det är ett bra alternativ. Men däremot tycker jag att det är JÄÄÄVLIGT synd att katterna måste rätta sig efter oss människor. För utan bilar och vägar som vi skapat, hade de fått strosa omkring i sina skogar. Och utan oss människor, som är det största hotet mot utekatter, så hade de kunnat ströva fritt. Men folk som kan ta tag i katter, bryta av tassarna på dem, slänga omkring med dem i svansen, sno dem för att “de är fina” eller annat hemskt, så går det inte att ha katt i ett bostadsområde.
Det är så jävla sorgligt, men människor kommer aldrig att bli bättre, och katterna får, UPPENBARLIGEN, lida..
Jävla, jävla, jävla, jävla skit. Och fy fan för djurhatande, förbannade jävla äckelmänniskor. Inför skottpengar på dessa jävla svin när bevis finns mot dem!!!